Säsongen börjar gå mot sitt slut. Växterna växer allt långsammare och tomaterna tycks aldrig mogna.
Ekorren är desto aktivare och kan nu sitta på skrivbordet framför mig och ta nötter ur min hand. Även fast jag lutar mig fram och har båda händerna i närheten av skålen ekorren äter ur, låter hen sig inte skrämmas. Vid rörelser kan hen rycka till och springa bort en bit men lika snabbt komma tillbaka, då vi båda undrar varför hen är så nervös. Rörde hen på huvudet när hen tog en nöt utan att det verkade störa.
Är överraskad över förändringen som skett, där jag inte trodde att hen skulle komma tillbaka. Nu kutar hen fram och tillbaka i lägenheten som om hen bodde här.